Läkemedelsformer som tas via munnen

Läkemedelsformer som tas via munnen

Vanligen tas läkemedlen oralt (via munnen): som tabletter, kapslar och oralvätskor. Det är mycket lätt att ta läkemedlet oralt och dess verkan uppnås relativt snabbt. Läkemedlet sväljs, varefter det går ned i magsäcken och sedan vidare till tunntarmen. I magsäcken och i tunntarmen nedbryts läkemedlet först för att sedan upplösas. Först härefter kan det absorberas av blodomloppet och föras till det ställe där det skall verka.

Läkemedelsformer som tas via munnen

Tabletter

Tabletter är den läkemedelsform som an­vänds mest. Tablettmedicinering används som en läkemedelsform i behandlingen av nästan alla sjukdomar. Barn och unga i skolåldern får i allmänhet sin antibiotikakur, allergimedicin samt värk- och febermedicin som tabletter.

Förmågan att svälja tabletter är mycket individuell. Att ta en tablett kan lyckas redan för en två-åring, men å andra sidan kan det bereda svårigheter för en högstadieelev och även för vuxna. Sväljandet av tabletten kan underlättas genom att man håller huvudet litet framåtböjt då man sväljer eller genom att stryka lätt nedåt längs halsen för att få till stånd en sväljreflex. Några barn sväljer läkemedlet lättare om det till exempel intas tillsammans med yoghurt. Då är det bäst att placera tabletten i en så liten mängd yoghurt att barnet kan svälja allt på en gång. Genast efter att läkemedlet har svalts borde barnet dricka åtminstone ett glas vatten. På så vis förhindrar man att tabletten fastnar i matstrupen, där den kan förorsaka irritation.

Ibland är det lättare att ta en tablett om man först delar den i två hälfter. Alla tabletter får dock inte halveras eller krossas (tabell 1). Av bipacksedeln framgår om tabletten får hal­veras eller krossas. Att dela tabletter borde helst bara ske längs delningsskåran. Om en tablett delas eller krossas kan dess dåliga smak framträda samt dess effekt kan påver­kas. Dålig smak kan också framträda om man håller tabletten för länge i munnen.

Tabletter kan förvaras i rumstemperatur till det datum som anges på förpackningen. I allmänhet förvaras tabletterna i rumstempe­ratur (18–25 grader) och torrt ställe.

TABELL 1: Olika slags tabletter

Tablett

Användning

Särskilda anmärkningar

Enterotablett

Sväljs som en vanlig tablett.

Tabletten har en beläggning som gör att den frigör läkemedlet först i tunntarmen. Avsikten är att läkemedlet inte ska mista sin effektivitet i magsäcken.

FÅR INTE HALVERAS ELLER KROSSAS.

Depottablett

Sväljs som en vanlig tablett, om inte annat anges.

Tabletten har en beläggning som gör att läkemedlet frigörs långsamt och därför verkar under en längre tid. Därmed behöver läkemedlet inte doseras så ofta. FÅR INTE HALVERAS ELLER KROSSAS. Tabletten kan vara framställd av små korn med egen beläggning. Då kan den vanligen halveras, men får inte krossas. Själva tabletten har då inte någon beläggning.

Dispergerande eller sönderfallande tablett

Tabletten får upplösas på tungan eller blandas med en liten mängd vätska och sväljs.

 

Brustablett

Ska upplösas i vatten och sväljs.

Tabletten brusar då koldioxid frigörs.

Tuggtablett

Tuggas och sväljs.

 

Sugtablett

Man suger på tabletten.

 

 

Kapslar

Somliga läkemedel kan tas som kapslar. I kapslarna befinner sig läkemedlet inuti ett kapselhölje. Kapslar används huvudsakligen på samma sätt som tabletter.

Kapseln sätts i munnen och sväljs med ett glas vatten. Somliga kapslar kan öppnas, varvid man endast intar deras innehåll av lä­kemedel. På så vis undviker man svårigheter med sväljandet. En negativ sida med öppnan­det är att läkemedlets obehagliga smak kan framträda. Alla kapslar får dock inte öppnas. Sådana är till exempel kapslar som innehåller läkemedel i vätskeform samt kapslar, som har en beläggning för att få till stånd en långsam och på samma gång långvarigare verkan (depotkapslar) eller för att läkemedlet skall frigöras först i tunntarmen (entero-kapslar). Uppgiften om huruvida kapseln får öppnas finns i bipacksedeln. De flesta kapslar kan förvaras i rumstemperatur till det datum som står på förpackningen.

Oralvätskor

Oralvätskor, vilka tidigare kallades mixturer, används särskilt för små barn. Det är ofta lättare för barnet att svälja läkemedlet som vätska än som tablett eller kapsel. Antibiotikakurer och smärtmedicinering för små barn samt hostmediciner för alla åldrar är de vanligaste oralvätskorna.

Rätt dos av läkemedlet ges i munnen och sväljs. Åt ett barn ges läkemedlet med en måttspruta, -mugg eller -sked. En vanlig sked bör inte användas för att undvika doseringsfel. Då texten ”omskakas” finns på läkemedelsflaskan är det viktigt att skaka flaskan varje gång innan läkemedlet tas, så att läkemedlet jämnar ut sig i vätskan. På så vis finns samma mängd av läkemedlet säkert i alla doser.

Avsikten är att ge oralvätskorna en angenäm smak. Men om barnet tycker att läkemedlet smakar illa eller om barnet inte vill ta det av någon annan orsak, kan man försöka ge läkemedlet med en spruta över tungan mot bakre delen av kinden, mellan tungan och kinden, varvid det blir svårare att spotta ut läkemedlet. Om läkemedels dosen stannar kvar i munnen och barnet inte går med på att svälja den, kan det vara till hjälp att stryka lätt nedåt längs strupen.

Att blanda oralvätskan med mat eller dryck rekommenderas inte. Barnet känner sannolikt läkemedlets smak också i maten och kan fatta misstankar även i fråga om maten. Om det ändå tycks vara det bästa alternativet att blanda medicinen i maten, bör man se till att barnet tar hela dosen, dvs. blanda läkemedlet i en mycket liten mängd mat eller dryck.

På förpackningen och bipacksedeln finns anvisningar om läkemedlets förvaring och hållbarhet. Vissa antibiotika ska förvaras i kylskåp. På apoteket antecknas förvaringstiden på dem, och därefter ska de inte längre användas. Överbliven oralvätska ska föras till apoteket för förstöring.