Ångest

Angst ingress

Känslan av ångest hör till det normala livet då kroppen skyddar sig mot hotande fara. Om ångesten däremot fortsätter under en lång tid eller försvårar den dagliga tillvaron, talar man om en ångeststörning. Hos barn och unga är förekomsten av ångeststörning enligt uppskattning 4–11 procent och ofta förekommer ångest i samband med andra störningar, t.ex. depression. Det finns olika typer av ångeststörningar, men gemensamt för dem alla är fysiska symtom, rädslor och socialt tillbakadragande. Symtomen är vanligare bland flickor än bland pojkar. Det finns flera orsaker som kan leda till ångest och i synnerhet forskar man mycket i ärftlighetens betydelse.

Angst

Symtom

  • Vid separationsångest upplever barnet ångest vid tillfällen då barnet måste skiljas från sina närmaste, t.ex. för att gå till skolan.
  • Enskilda rädslor kan komma till uttryck i form av panik i vissa situationer eller gentemot vissa saker. Sådana situationer kan t.ex. vara kontakten med djur, naturfenomen eller åsynen av blod.
  • Rädsla för sociala situationer är hos barnet rädsla för att bli föremål för uppmärksamhet i en grupp och för att bete sig generande eller förödmjukande i andras ögon.
  • Panikstörning kallas även för anfallsvis förekommande ångest. Ångestsymtomen uppkommer utan förvarning och anfallet varar några minuter. Rädslan för att anfallet ska återkomma är typisk vid panikstörning.
  • Vid generaliserad ångeststörning har ångestsymtomen blivit kroniska och begränsar sig inte till någon bestämd situation.
  • En störning med tvångssyndrom karaktäriseras av tvångstankar (obsessioner), t.ex. av idéer, fantasibilder och ingivelser som tränger in i medvetandet, eller av tvångshandlingar, t.ex. ritualmässiga beteendemönster, som ett överdrivet behov att ordna och plocka undan.

Behandling

Ångeststörningarna framskrider varierande i barn- och ungdomsåldern; ofta blir symtomen lindrigare med åldern, ibland blir de kroniska. De vanligaste formerna av ångest, dvs. panikstörning och tvångssyndrom kan pågå under lång tid och återkomma, speciellt om det tar lång tid innan barnet får vård. Ångeststörningar behandlas i huvudsak med hjälp av psykoterapi, speciellt kognitiv-behavioristisk terapi. Syftet är att hjälpa barnet att identifiera sin ångest och därigenom påverka den. Psykoterapi kan ges antingen enbart åt barnet eller åt hela familjen. I allmänhet hålls en session en gång i veckan i cirka 10–15 veckors tid. Vid behov behandlas ångeststörningar hos barn även med medicinering, speciellt om symtomen inte lindras enbart med terapi eller om symtomen är extremt svåra. Genom behandlingen strävar man efter att förbättra livskvaliteten för hela familjen, och för att detta ska lyckas krävs yrkesövergripande samarbete, i vilket även barnets lärare kan delta.

Speciellt att beakta för lärare

Ångeststörningar visar sig i skolarbetet ofta i form av en försvagad förmåga hos barnet att koncentrera sig och memorera, vilket fördröjer inlärningsutvecklingen. För barn med ångest orsakar speciellt matematiska uppgifter svårigheter, och fysiska symtom såsom magont, hjärtklappning eller huvudvärk gör att barnet känner sig illa till mods. I värsta fall leder ångeststörningen till rädsla och vägran att gå till skolan.

Lärarna har möjlighet att jämföra barnet med andra barn i samma ålder, vilket gör det lättare att observera avvikande beteende. Vid misstanke om att eleven har ångeststörningar bör man tala med elevens föräldrar. Läraren kan också själv hjälpa barnet med problem i skolgången genom att stöda och sporra ett blygt och tillbakadraget barn. Ett ångestfyllt barn behöver få uppleva att det lyckas, så att det kan bevara sin handlingsförmåga även i ångestfyllda situationer. Ett gott socialt klimat i klassen gör det lättare för ett ångestfyllt barn att klara skoldagen.

Mer information

I Hälsobiblioteket (Terveyskirjasto) kan du söka information enligt sjukdomens namn (på finska).

Basinformation om rätt användning av läkemedel finns på sidan Hur använder du ditt läkemedel rätt.