Mickes historia

Micke ingress

Micke är en 10-årig skolelev. Han har haft epilepsi sedan han var 6 år. Efter det första större epilepsianfallet ordinerades han medicinering som har bidragit till att antalet epilepsianfall minskat. För tillfället är behandlingsbalansen god, men det är viktigt att han kommer ihåg att ta sitt läkemedel regelbundet och i tid. Micke tar sitt epilepsiläkemedel varje morgon innan han går till skolan och på kvällen i samband med kvällsmaten innan han lägger sig.

Micke

Epilepsi orsakas av störningar i hjärnans nervceller. Läkaren förklarade utförligt i vilka områden av hjärnan störningarna förekommer och på vilket sätt medicineringen inverkar. I efterhand har även Micke själv märkt att epilepsianfallen inte alltid är likadana. Ibland är anfallen kraftiga, medan anfallet andra gånger endast orsakar t.ex. lindrigt darrande ögonlock. Efter ett anfall är Micke ofta trött och tröttheten varar åtminstone en timme.

Före hans första skoldag som 7-åring, besökte föräldrarna skolan för att diskutera saker som rör epilepsi och som det är bra för läraren att känna till. Läraren fick bland annat veta att anfall tidigare utlösts av t.ex. gnistrande vårsnö, blinkande lampor och av det svart-vitrutiga golvmönstret i biblioteket. Oftast framträder anfallen under korta stunder, under vilka pojken har en frånvarande och tom blick. Vid kraftiga anfall varar kramperna några minuter, varefter Micke ska vändas i framstupa sidoläge. Under de mer allvarliga anfallen har det även förekommit stunder då han inte andats, varför man kom överens om att läraren som första hjälpen ger bensodiazepin rektalt ifall anfallet varar länge. Man kom även överens om att läraren kallar på ambulans om anfallet varar mer än fem minuter och läkemedlet inte hjälper. Läraren ska alltid meddela om ett epilepsianfall till Mickes föräldrar.

Föräldrarna informerade läraren och hälsovårdaren noggrant om Mickes medicinering, varefter hälsovårdaren visade läraren hur läkemedlet ges korrekt. Läraren har alltid läkemedlet med sig och ser till att även eventuella vikarier vet var läkemedlet finns och vet hur man ger det. Det är viktigt att komma ihåg att ta med läkemedlet på utflykter. På vintern är innerfickan det bästa stället för förvaring av läkemedlet, så att det inte fryser.

Klasskamraterna informerades om sjukdomen så att de inte blir skrämda och så att de kan handla förnuftigt om Micke får ett anfall t.ex. under en rast. I klassen samtalade man om olika kroniska sjukdomar och var och en fick även berätta om sina egna erfarenheter av olika sjukdomar. Man tittade på en video om epilepsi. Det var viktigt att diskutera sjukdomen, eftersom en av klasskamraterna trodde att epilepsi smittar. Nu vet klasskamraterna att de genast ska hämta en vuxen om Micke får ett anfall och att de själva ska lämna platsen. Under ett anfall rinner det fradga ur munnen och ibland kan Micke kissa på sig, varför det inte behövs någon onödig publik.

Då Micke var åtta skedde det en vändpunkt i epilepsin och man var tvungen att utvärdera läkemedelsdosen på nytt. Läraren förde bok över anfall då Micke verkade frånvarande samt över skolgången i övrigt. Lärarens och föräldrarnas dagböcker var till stor hjälp för att dosera medicinen rätt. Sjukdomen kunde balanseras och anfallen hållas i styr.

Nu klarar han skolgången på normalt sätt. Ibland har Micke emellertid svårt att koncentrera sig på lektionerna, speciellt om tröttheten överraskar eller om det finns något intressantare än undervisningen som fångar hans uppmärksamhet. Skolan har möjlighet att ordna stödundervisning, vilken han även gärna deltagit i. Micke deltar på samma sätt som de andra barnen i gymnastiklektionerna, eftersom epilepsi inte utgör något hinder för att utöva motion. På somrarna tycker han speciellt mycket om att spela tennis och att tävlingsspringa, på vintern åker han gärna skridskor och bygger snöslott. Gnistrande vårsnö kan emellertid utlösa ett anfall, varför det är viktigt för honom att bära solglasögon när solen skiner.

Epilepsi utgör en del av familjens liv varje dag, eftersom det är viktigt att Micke kommer ihåg att ta sina läkemedel på bestämda tider för upprätthållande av en god behandlingsbalans. En gång blev mamman tvungen att komma till skolan med tabletterna, då Micke hade glömt att ta sin morgonmedicin. Regelbundna sovtider och måltider hör också till vardagen.