Huggormsbett

Huggormsbet ingress

Huggormen är den enda naturligt förekommande giftiga ormen i Finland. En fullväxt huggorm är 60–75 cm lång Huggormens huvud är platt och trekantigt. Vanligtvis har huggormen ett sicksack-band längs ryggen, men det saknas på den ganska vanliga svarta huggormen, som kan förväxlas med snoken.

Huggormsbet

Huggormar hittas oftast på stenar och stubbar som solen värmt upp. Huggormen slinker oftast iväg när en människa kommer, men om den känner sig trängd kan den väsa och till och med bita. Ett bett är farligt både för barn och vuxna. En förgiftning som är livshotande kan utvecklas framför allt hos barn och äldre.

I Finland blir årligen 50–150 personer bitna av en huggorm. Efter milda vintrar med mycket snö förekommer mera huggormsbett, liksom om det är en varm sommar. Detta beror på att ormarnas övervintring lyckas bra under milda vintrar med mycket snö och att de rör sig aktivt under varma somrar.

Symtom

Tecken på ett typiskt huggormsbett är två små märken efter huggtänderna, på 3–4 millimeters avstånd från varandra. De ämnen i giftet som förstör vävnaderna orsakar svullnad och vävnadsskada i området direkt efter bettet. Området runt bettet är ömt och ibland bildas blåsor. Patienten kan senare få allmänna symtom som kräkningar, diarré, magont, huvudvärk och till och med nedsatt medvetande. Om huggormsbettet snabbt orsakar allvarliga symtom, som svullet struphuvud och andnöd, är det frågan om en allergisk reaktion. Patienten kan också drabbas av chock.

Förebyggande

Det bästa sättet att skydda sig från ormbett är att låta den förbereda sig på att en människa kommer. Huggormen flyr hellre än går till attack. Huggormen hör dåligt, men den kan känna vibrationer i marken redan på långt håll. Det lönar sig att stampa med fötterna i marken när man går. Långskaftade stövlar skyddar mot ormbett när man går.

Behandling

Den som fått ett ormbett ska alltid föras till en läkare som bedömer patientens tillstånd. För ett barn kan ormbett vara farligt och därför ska ett barn alltid föras till sjukhus, även om man bara misstänker ett huggormsbett.

Om man blir ormbiten ska man undvika att röra på den bitna kroppsdelen och stödja den så den hålls i viloläge. Kroppsdelen ska inte höjas upp. Om man blivit biten i en arm eller ett ben lönar det sig att spjäla den och att bära bort den bitne från platsen där huggormen bet. Man ska inte röra området som blivit bitet och inte behandla det på något sätt. Man får inte bort giftet genom att försöka suga ut det eller öppna bettstället. Den ormbitne ska hållas lugn.

Om det finns hydrokortisontabletter eller antihistamintabletter kan man ge dem åt patienten enligt anvisningarna på förpackningen. Kom ihåg att effekten av dessa läkemedel inte är vetenskapligt bevisad, så patienten ska ändå omedelbart föras till vård. Man ska inte ge åt patienten antiinflammatoriska smärtstillande medel.

Sjukhusvård behövs om patienten är under 15 år, gravid, en äldre person eller lider av en allvarlig sjukdom. Också en patient som har en kraftig lokal reaktion vid bettet eller som lider av andnöd eller illamående behöver sjukhusvård. Om man blivit biten i huvudet eller halsen finns det risk att andningsvägarna blir trånga på grund av svullnad. Sjukhusvården består av att man, beroende på patientens tillstånd, ger vätska, kortison i höga doser, antibiotikabehandling och ormserum. Man kontrollerar också vaccinationsskyddet, eftersom ett ormbett medför en risk för stelkramp.

Mer information

Du hittar information om ett läkemedel under handelsnamnet i Fimeas läkemedelssökning. Sök efter läkemedlens handelsnamn utifrån den verksamma läkemedelssubstansen i FPA:s läkemedelssökning.

Basinformation om rätt användning av läkemedel finns på sidan Hur använder du ditt läkemedel rätt.